Diskriminering på arbetsplatsen

Att bli diskriminerad innebär att bli missgynnad eller kränkt och missgynnandet eller kränkningen har samband med någon av de sju diskrimineringsgrunderna. Diskrimineringsgrunderna är kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Med andra ord, om du missgynnas eller kränks på grund av exempelvis din sexuella läggning, ditt kön eller din etniska bakgrund så kan det vara ett fall av diskriminering.

Att bli diskriminerad innebär att bli missgynnad eller kränkt och missgynnandet eller kränkningen har samband med någon av de sju diskrimineringsgrunderna. Men, vad innebär egentligen diskriminering i praktiken? Det finns sex former av diskriminering som presenteras kortfattat nedan tillsammans med exempel på diskriminerande beteende.

Trots att många är medvetna om diskrimineringslagen, vet inte alla vart de ska vända sig eller känner att det är meningslöst att göra en anmälan när det väl inträffar diskriminering. Vi behöver anstränga oss för att öka kunskapen. Det är arbetsgivaren som har det yttersta ansvaret att ingen på arbetsplatsen blir diskriminerad och måste enligt lag arbeta för att främja lika rättigheter och möjligheter. Detta görs genom aktiva åtgärder. Vkna har tagit fram en mall för dokumentation av aktiva åtgärder, ladda ner den här.  Om du upplever att du har blivit diskriminerad så kan du vända dig till ditt fackförbund. Om de inte företräder dig i fallet kan du vända dig till diskrimineringsombudsmannen. Det är i slutändan en domstol som avgör om diskriminering har skett samt om och vilken diskrimineringsersättning som är

Men, vad innebär egentligen diskriminering i praktiken? Det finns sex former av diskriminering som presenteras kortfattat nedan tillsammans med exempel på diskriminerande beteende.

Fem former av diskriminering

Direkt diskriminering är när någon behandlas sämre än någon annan i en jämförbar situation. Det kan handla om att en arbetsgivare endast kallar en av två kandidater till intervju trots att de har likvärdiga meriter. Missgynnandet ska ha samband med någon av diskrimineringsgrunderna för att beskrivas som direkt diskriminering.

Indirekt diskriminering sker när det finns en regel eller rutin som kan verka obunden till diskrimineringsgrunderna men indirekt missgynnar en grupp av människor. Exempelvis, höga krav på språkkunskaper i svenska kan vara en indirekt diskriminering mot personers vars andraspråk är svenska. Om regeln eller rutinen anses rimlig, exempelvis till tjänsten för svenskalärare, så anses det inte som diskriminering.

Bristande tillgänglighet kan drabba personer med funktionsnedsättning. Det kan röra sig om exempelvis begränsad framkomlighet på arbetsplatsen, men även bristande hjälpmedel för personer med nedsatt hörsel och syn.

Trakasserier och sexuella trakasserier innebär att någons värdighet kränks. Det kan vara exempelvis kommentarer eller gester som hånar en persons sexuella läggning, religion eller någon annan av diskrimineringsgrunderna. Trakasserierna kan även vara av sexuell natur och kan vara att någon tafsar, ger kommenterar eller blickar som är oönskade.

Instruktioner att diskriminera är en form av diskriminering där någon i beroendeställning blir instruerad att missgynna någon annan. Ett exempel kan vara att en anställd som sköter rekrytering blir instruerad att endast intervjua arbetssökande med svenska namn.